Sverige är ett land med många sjöar, och även en lång kust. Det är vi svenskar ganska duktiga på att ta vara på. Det finns många sätt att göra detta, och för den som gillar höga hastigheter finns det ett sätt som är allra bäst.

Vårt östra grannland Finland kallas för de tusen sjöarnas land, men det är ett smeknamn som lika gärna skulle kunna appliceras på Sverige. Förutom det stora antalet sjöar har vi också en lång kust. Därför är det inte så konstigt att båtliv är en stor fritidssysselsättning i vårt land.

Vattensport förknippas med fart och fläkt, och visst går det att komma upp i hög hastighet i en båt. Men ska man verkligen känna den där kittlingen som är vad vi vill åt, då är det bästa inte att befinna sig i en båt, utan att befinna sig bakom den. Det är med båtens draghjälp som vi får den åtråvärda känslan.

Vattenskidor

VattenskidåkareDen förste vattenskidåkaren var den då 19-årige Ralph Samuelson, som sommaren 1922 åkte efter en båt med en bräda på varje fot, och en klädlina som länk mellan honom och båten. Vid denna tid fanns redan en annan, liknande sport, aquaplaning, där man åkte på ett likartat sätt efter en motorbåt, men på en bredare bräda. Genom att använda två smalare brädor ville Samuelson ge större känsla av att ”åka skidor” på vattnet, och det verkar som han lyckades. Aquaplaning föll snart i glömska, utkonkurrerat av vattenskidåkning och andra liknande sporter.

Samuelson gjorde försök där han använde vanliga skidor, men kom fram till att det krävdes längre och bredare don på fötterna för att det skulle vara möjligt att ta sig fram på vattnet på detta sätt. Med skidor av denna typ på fötterna lyckades han genomföra världshistoriens första hopp på vattenskidor 8 juli 1925, och vid ett annat tillfälle uppnådde han en hastighet av 130 km/timmen. Då drogs han av en flygbåt som flög på låg höjd, något som är svårt att återupprepa idag.

Idag är vattenskidor en erkänd sport, även om den inte är särskilt stor i Sverige. Nyligen avgjordes ungdoms-SM, som man kan läsa mer om här.

Wakeboard

Det krävs kraftiga motorer för att komma upp i den hastighet som krävs för vattenskidåkning, och det gör att antalet platser där sporten är möjlig att utöva är begränsat: på många ställen är hastighetsbegränsningarna för låga. Ett alternativ kan då vara wakeboarding. Urmodern till denna sport är något som kallades för skurfing, alltså en sammanslagning av surfing och vattenskidåkning. Denna sport såg dagens ljus på 70-talet, ungefär samtidigt som skiboardingen. Skiboarden utvecklades senare till dagens snowboard.

De första skurfarna använde vanliga surfingbrädor, vilket gjorde det möjligt att använda dragbåtar med lägre hastighet, och man kunde då åka på andra platser. Med tiden utvecklades nya brädor, speciellt anpassade för wakeboardingens förutsättningar.

Både wakeboard- och vattenskidåkare tävlar genom att göra så häftiga trick som möjligt (och inte ramla), men det går naturligtvis också att åka bara för att uppleva farten och närheten till vattnet.